Alltså, den här himla tjejen höll oss vakna i tusen år i natt. Ville inte sova.
Hon var inte direkt ledsen, eller jobbig på så vis men MY GOD vad hon höll på!! Bökade runt, stönade och stånkade, vred och vände, somnade men hostade/nös/tappade nappen/valfritt störningsmoment och vaknade igen.
Vi ammade och buffade och bar och bytte blöja men ingenting gjorde att hon kom till ro, stackaren. Man riktigt såg hur det kröp i kroppen på henne.
Efter att jag grejat runt med henne i över tre timmar började jag dock bli sjukt trött och höll på att tappa förståndet när jag som om det inte vore nog, klämde mitt finger i badrumsdörren. Då väckte jag Fredrik och så fick han ta över ett tag. Kändes lite taskigt då han skulle upp och jobba bara några timmar senare men jag hade inget val.
Aja, till slut somnade i alla fall både Bonnie och jag och pappan verkade inte vara helt död i morse :)
Idag ska vi leka med Bonnies mormor, och kanske hitta något till mig att ta på mig imorgon då vi ska på dop!
Känner igen det där!! Vår 6-veckors kille har såna nätter också, då han knorrar, gurglar, gnäller, viftar, sparkar, pruttar, vrider sig, tappar nappen, gnyr… you name it! Inga skrik men tillräckligt för att hålla en vaken… Antar att det är dygnsrytm o mage som inte stabiliserats helt enkelt?!
Skönt att höra att det är flera:)
Vi har börjat med att försöka hålla henne mer vaken på kvällarna så hon blir trött.. Men det är ganska svårt eftersom det inte direkt går och underhålla dom när dom e så små..:)
Åh, låter som om ni hade en jobbig natt! Usch. Hoppas det var den sista och att Bonnie får sova bättre i natt.
Kram.