Förlossningen – The Beginning

6 maj 2012 – BF

Ingen bebi och ingen känning. Alls.

8 maj 2012

Vaknar på natten av att de sammandragningar jag haft under ett par veckor faktiskt gör lite ont. Går upp och kissar och ser en strimma blod. Slemproppen har börjat släppa. Väcker Fredrik och säger ”tänk, vi kanske ska få en bebis i natt!”

Kunde ju jag tro…

Under veckan fortsätter jag att vakna av förvärkar som smärtar men inte så att det stör. Kan sova mig igenom nätterna om än ganska dåligt.

13 maj 2012

Förvärkarna eskalerar och vi bestämmer oss för att nu ska den här ungen ut, så Fredrik ger mig två timmars massage på kvällen. Vi lyssnar på avslappnande musik och kopplar av på alla sätt vi vet.

14 maj 2012

Träffar min BM Catharina klockan halv tolv och hon gör en undersökning som visar att jag är en centimeter öppen och cervix är förkortad. Jag får en hinnsvepning som inte gör ont alls och efteråt åker jag raka vägen hem och väntar spänt. Ett par timmar senare börjar förvärkarna komma mer frekvent och de gör mer ont än tidigare. Precis som under veckan fortsätter slemproppen att komma i omgångar.

Fredrik kommer hem från jobbet och vi laddar med pizza. Jag får värk ungefär var tionde minut och de gör ont men det räcker med att jag pausar det jag för stunden sysslar med och fokuserar på att slappna av, för att det ska kännas bättre.

Vi packar det sista i BB-väskan och går och lägger oss men jag kan inte somna. Det gör för ont. Min tanke är att låta Fredrik sova så länge som möjligt men efter att ha badat och kämpat själv i några timmar ger jag upp och väcker honom. Han hjälper mig att fokusera och att ta varje värk som jag nu måste andas mig igenom.

15 maj 2012

Runt halv tre på morgonen har vi fortfarande inte fått sova, värkarna blir mer och mer smärtsamma och kommer allt tätare. Vi ringer förlossningen som säger åt oss att stanna hemma om vi står ut lite till och att annars ringa igen, vilket vi gör runt halv sju, då vi blir välkomnade in om så bara för att få någonting att sova på.

Fredriks föräldrar skjutsar oss till förlossningen på SÖS, trots att värkarna redan här har börjat avta igen, och då jag klockan åtta blir undersökt visar det sig att jag är två/tre centimetercm öppen och att tappen (cervix) är helt utplånad. CTG sätts i tjugo minuter och allt känns väldigt avstannat. BM säger att visst kan de ”sätta igång”  mig, men det bästa är nog om jag får sova ordentligt först så vi blir istället hemskickade med sovdos bestående av två Alvedon, en Bricanyl och en insomningstablett.

Klockan halv elva äter vi frukost hemma, jag har nästan inga värkar längre, tar sovdosen och somnar skönt. Vaknar igen vid 16 och jag har fortfarande bara svaga värkar som kommer sällan. Vi går och handlar sushi, badar och äter godis. Tar det lugnt.

Vid 20 börjar värkarna tillta igen och kommer nu med ungefär en kvarts mellanrum, precis som för ett dygn sen. Fredrik somnar vid 21 och sover till tolv då jag väcker honom. Har under tiden badat, legat i vår sackosäck och försökt andas mig igenom värkarna, som nu kommer med ca fem minuters mellanrum, ensam.

16 maj 2012 V.41+2

Fredrik och jag har hjälpts åt att ta värkarna en efter en, från midnatt och fram tills klockan fyra på morgonen ungefär. Då börjar värkarna åter bli starkare och kommer mer ofta, ibland med bara tre minuters mellanrum. Jag känner ett tryck nedåt vid varje värk och är kissnödig prick hela tiden.

Trots att vi båda är lite rädda att det ska bli samma visa som dygnet innan, ringer vi förlossningen vid halv fem, om inte annat för att ännu en gång åka dit och få med oss en sovdos hem. Vi blir tillsagda att komma in och halv sju kommer taxin som kör oss till SÖS. Denna gång för att föda barn. Men det vet vi inte än…

Fortsättning följer…

Related posts: