Jag kom just på en sak som var så jävla vidrig i Azorerna. När vi satt i lugnan ro och åt middag på en uteservering vid vårt hotell kommer plötsligt servitören ut med något till bordet intill som stank värre än något jag tidigare känt.
Det visade sig vara en bit lever (en stor bit jävla lever!), rå, placerad på en ashet sten. Tydligen är det trevligt att tillaga sin egen mat när man är på restaurang, nämligen. Men alltså, oset som kom därifrån, sjukligt!
Därför, lystring prick varenda person som läser; stek ej en egen lever om du sitter vid bordet bredvid en gravid kvinna. Inte om du inte vill få en käftsmäll och leverjäveln nedtryckt i halsen – hel – i alla fall.
Sen, tar jag just i detta fall hänsyn och förlåter köttätarna, då jag vid den här tidpunkten var ungefär lika smal som Kate Moss och inte alls såg gravid ut.
Men ja, ja, ja. Jag skrev ungefär lika smal som Kate Moss. Kan väl inte hjälpa att mitt minne tryter ibland. Gud.
Pingback: Adjö 2011 – så här minns jag dig! |
Pingback: Det här med dofter #2 |