Alltså nääääe vad jag tycker synd om mig själv. Att dra ut en tand var inte alls någon rolig historia.
Fy! Lite bedövning och sen bara börja dra. Sjukt obehagligt. Vill aldrig göra om det igen. Någonsin. Och då är ändå min tandläkare fantastisk.
Nu pågår stockholms andra blodbad i min mun och jag får varken äta, dricka eller skölja på ungefär en timme till. Proppar hålet (som känns lika stort som universum typ!!) fullt med bomull och väntar på att Fredrik kommer hem och tar hand om mig.
Bebin tycker inte om att gå till tandläkaren, det kan vi ju i alla fall fastställa en gång för alla. Lillen gick helt bananas där inne. Tror jag det, med en mamma lika spänd som en fiolsträng och dessutom på god väg ur stolen ett par gånger.
Urk. Tur att det är över. Nu ska jag ignorera kommande kallelser tills jag är åtminstone 35.
